En flitig dag idag!
Idag har vi verkligen varit igång här i byn!
Hönsen har fått en liten makeover i hönsgården, med sittpinne, massor av nytt gräs, halm och hö. Har även trollat dit ett stort rör som dom kan krypa in i när blåsten blir för stark. Snacka om lycka när dom små liven springer ut, kuttrar och börjar gräva ner sig i sanden och bara myser. Finns det något bättre?
Kycklingarna har vuxit sig ganska stora nu, vilket innebär att dom snart måste flytta till en större bur. Har bjudit dom på rivna morötter idag och det verkade helt klart uppskattat! :)
Och då har vi hundarna. Dom har fått promenera ner till sjön där dom har badat, busat och haft sina ryck. Sedan raka vägen hem där jag badade båda två och sedan tog jag fram furminatorn och började borsta Maja. Ja jisses i gudariket säger jag bara; VAD MYCKET HÅR! Man borstar, borstar och borstar. Och det fäster lika mycket hår på borsten oavsett hur länge man än borstat.. Fick ihop en smockad påse med hundhår, samt ett helt hus som var tvungen att dammsugas.. *Ler*
Nu ska jag gå ut och hänga upp tvätten, fräscha till mig och sen blir det eventuellt en runda till stan! :)
Tackar för mig och avrundar här.
Kram! / Sandra.
Hönsen har fått en liten makeover i hönsgården, med sittpinne, massor av nytt gräs, halm och hö. Har även trollat dit ett stort rör som dom kan krypa in i när blåsten blir för stark. Snacka om lycka när dom små liven springer ut, kuttrar och börjar gräva ner sig i sanden och bara myser. Finns det något bättre?
Kycklingarna har vuxit sig ganska stora nu, vilket innebär att dom snart måste flytta till en större bur. Har bjudit dom på rivna morötter idag och det verkade helt klart uppskattat! :)
Och då har vi hundarna. Dom har fått promenera ner till sjön där dom har badat, busat och haft sina ryck. Sedan raka vägen hem där jag badade båda två och sedan tog jag fram furminatorn och började borsta Maja. Ja jisses i gudariket säger jag bara; VAD MYCKET HÅR! Man borstar, borstar och borstar. Och det fäster lika mycket hår på borsten oavsett hur länge man än borstat.. Fick ihop en smockad påse med hundhår, samt ett helt hus som var tvungen att dammsugas.. *Ler*
Nu ska jag gå ut och hänga upp tvätten, fräscha till mig och sen blir det eventuellt en runda till stan! :)
Tackar för mig och avrundar här.
Kram! / Sandra.
Nu är det över.
Nu har vi varit på gammelmommos begravning. Allting gick bra och det var så vackert och behagligt måste jag säga, för att vara en begravning då med andra ord. Solen sken och det kändes lugnt. Tårarna var så nära, men ändå så långt borta. Man hade i tankarna att hon fick leva ett långt och friskt liv, fick flera barn och många barnbarn och barnbarnsbarn. Vila i frid, Lilla mommo.
I övrigt är jag helt slut. Har varit och bränt lite pengar på Porjus Allehanda där jag fyndade en mjölkkanna, två dukar, tvålar och ljus. Nu ska jag alldeles krypa ner i sängen med en kopp te och göra en liten handlingslista inför midsommarafton. Lite svårt när man inte vet vars man kommer hålla till, men det löser sig nog.
Nä. Nu en kopp te och sen raka vägen till sängen (där jag säkert lär sova för en stund..)
KRAM!
I övrigt är jag helt slut. Har varit och bränt lite pengar på Porjus Allehanda där jag fyndade en mjölkkanna, två dukar, tvålar och ljus. Nu ska jag alldeles krypa ner i sängen med en kopp te och göra en liten handlingslista inför midsommarafton. Lite svårt när man inte vet vars man kommer hålla till, men det löser sig nog.
Nä. Nu en kopp te och sen raka vägen till sängen (där jag säkert lär sova för en stund..)
KRAM!
Ett 20-tal tankar.
Visst är det härligt ändå, att få sitta uppe mitt i natten och bara mysa?
Jag är verkligen en nattmänniska. På både gott och ont, egentligen. Det är mysigt och stämningsfullt, men det är även då man får en hel del funderingar för sig. Har säkert hunnit tänka ett 20-tal tankar under tiden här i soffan.
Har tänkt på Kärleken och vikten av att hålla det där pirriga vid liv. Det är faktiskt svårt ibland. Vardagen hinner som ikapp tillslut, och det som en gång varit romantiskt är passé. Man måste hela tiden försöka hitta på någonting nytt, någonting spännande för att hela tiden känna det där lilla extra i magen.
Jag älskar min karl, mest av allt på jorden och jag tycker att han är så fin och tålamodig. Det är just därför det är viktigt att göra någonting romantiskt, några gånger i veckan i alla fall. I helg har jag bestämt mig för att reservera lite tid till enbart KÄRLEK. Fly från vardagen och bara uppskatta varandra från topp till tå, från början till slut.
Sen har vi det här med vänner. Jag har väldigt få, men helt underbara vänner som jag vet ställer upp i vått och torrt. Sen har vi dom där som bara hör av sig när det nalkas partaj.. Man har inte några starkare band förutom att man har väldigt roligt ihop, festmässigt.
Sen har vi dom där som man hör av sig till hela tiden. Försöker klämma in en träff på stan, eller bara ta en fika - men det går aldrig för sig.
Efter nog många försök till umgänge så ger man upp. Man bjuder på sig lite extra och känner sig nästan jobbig när man ringer och "stör" hela tiden, och det ska jag faktiskt sluta med. Jag har de mina som jag vet att jag kommer ha en livslång kontakt med, no matter what. Varför kämpa för en vänskap som inte är besvarad?!
Vilka dumheter..
Jag vet vad jag behöver för att må bra. Vänner som inspirerar mig, som hör av sig om man mår dåligt eller kanske som nu; Blivit opererad och legat i hemska smärtor i flera dagar. Vänner som ringer spontant då och då för att bara prata, och vänner som finns där - även om man kanske inte hunnit träffas på ett tag.
Jag kan dock erkänna att även jag är dålig på att höra av mig ibland. För det mesta så beror det faktiskt på att jag har haft så fullt upp nu för tiden. Har knappt hunnit äta ordentligt ibland, känns det som. Bara heva i sig maten och sen rusa vidare med nästa projekt. Dock brukar jag alltid försöka höra av mig och säga det, så att mina vänner vet att jag lever och har det bra, men att livet är lite stressigt just nu. Det är väl ändå inte för mycket begärt?
Nåväl. Jag vet egentligen inte varför jag skriver allt det här, men som sagt. Tankarna snurrar jämt på nätterna. Nu ska jag ta och krypa ner hos min älskade sambo och bara njuta av det underbara liv vi har tillsammans.
Sov så gott där borta! :) Kram.
Jag är verkligen en nattmänniska. På både gott och ont, egentligen. Det är mysigt och stämningsfullt, men det är även då man får en hel del funderingar för sig. Har säkert hunnit tänka ett 20-tal tankar under tiden här i soffan.
Har tänkt på Kärleken och vikten av att hålla det där pirriga vid liv. Det är faktiskt svårt ibland. Vardagen hinner som ikapp tillslut, och det som en gång varit romantiskt är passé. Man måste hela tiden försöka hitta på någonting nytt, någonting spännande för att hela tiden känna det där lilla extra i magen.
Jag älskar min karl, mest av allt på jorden och jag tycker att han är så fin och tålamodig. Det är just därför det är viktigt att göra någonting romantiskt, några gånger i veckan i alla fall. I helg har jag bestämt mig för att reservera lite tid till enbart KÄRLEK. Fly från vardagen och bara uppskatta varandra från topp till tå, från början till slut.
Sen har vi det här med vänner. Jag har väldigt få, men helt underbara vänner som jag vet ställer upp i vått och torrt. Sen har vi dom där som bara hör av sig när det nalkas partaj.. Man har inte några starkare band förutom att man har väldigt roligt ihop, festmässigt.
Sen har vi dom där som man hör av sig till hela tiden. Försöker klämma in en träff på stan, eller bara ta en fika - men det går aldrig för sig.
Efter nog många försök till umgänge så ger man upp. Man bjuder på sig lite extra och känner sig nästan jobbig när man ringer och "stör" hela tiden, och det ska jag faktiskt sluta med. Jag har de mina som jag vet att jag kommer ha en livslång kontakt med, no matter what. Varför kämpa för en vänskap som inte är besvarad?!
Vilka dumheter..
Jag vet vad jag behöver för att må bra. Vänner som inspirerar mig, som hör av sig om man mår dåligt eller kanske som nu; Blivit opererad och legat i hemska smärtor i flera dagar. Vänner som ringer spontant då och då för att bara prata, och vänner som finns där - även om man kanske inte hunnit träffas på ett tag.
Jag kan dock erkänna att även jag är dålig på att höra av mig ibland. För det mesta så beror det faktiskt på att jag har haft så fullt upp nu för tiden. Har knappt hunnit äta ordentligt ibland, känns det som. Bara heva i sig maten och sen rusa vidare med nästa projekt. Dock brukar jag alltid försöka höra av mig och säga det, så att mina vänner vet att jag lever och har det bra, men att livet är lite stressigt just nu. Det är väl ändå inte för mycket begärt?
Nåväl. Jag vet egentligen inte varför jag skriver allt det här, men som sagt. Tankarna snurrar jämt på nätterna. Nu ska jag ta och krypa ner hos min älskade sambo och bara njuta av det underbara liv vi har tillsammans.
Sov så gott där borta! :) Kram.
Världens sämsta bloggare, Ja - Det är Jag, det!
Ja, vad kan man säga? Mycket action på lite tid, Det är ungefär så mitt liv sett ut de senaste veckorna. Jag har jobbat massor, inrett hönsgårdar och hönshus, målat och renoverat. Planterat, köpt gräsklippare. Och inte nog med det, jag har även hunnit med att få en inflammerad blindtarm som blivit bortopererad i måndags.. *suckar djupt*
Nu är jag sjukskriven i hela två veckor, så förhoppningsvis lugnar livet ner sig en aning då jag helt enkelt inte FÅR eller KAN nöta på som vanligt. Idag räckte det med att plocka lite gräs åt hönorna så spände det till i sidan av magen :/ Ajaj, säger jag bara.
Men, till något roligare. Har varit och hämtat hem två små duniga, söta, ALLDELES UNDERBARA kycklingbebisar idag. G:s mormor tänkte ta bort dessa två då tiden inte räckte till, och så klart så öppnade jag mitt hem och mina armar för två små oskyldiga liv. Nu bor dom i tvättstugan i en kycklingbur. Dom har värmelampa, vattenautomat och allt som krävs för att de ska överleva. Tänker slänga upp lite bilder på dom små och sen måste jag lägga mig ner på soffan och dra några djupa andetag så smärtan kanske ger med sig en aning.
Nu är jag sjukskriven i hela två veckor, så förhoppningsvis lugnar livet ner sig en aning då jag helt enkelt inte FÅR eller KAN nöta på som vanligt. Idag räckte det med att plocka lite gräs åt hönorna så spände det till i sidan av magen :/ Ajaj, säger jag bara.
Men, till något roligare. Har varit och hämtat hem två små duniga, söta, ALLDELES UNDERBARA kycklingbebisar idag. G:s mormor tänkte ta bort dessa två då tiden inte räckte till, och så klart så öppnade jag mitt hem och mina armar för två små oskyldiga liv. Nu bor dom i tvättstugan i en kycklingbur. Dom har värmelampa, vattenautomat och allt som krävs för att de ska överleva. Tänker slänga upp lite bilder på dom små och sen måste jag lägga mig ner på soffan och dra några djupa andetag så smärtan kanske ger med sig en aning.
Herr Tuffs!
En sorgens dag
Egentligen finns det så mycket man kan säga, men det enda jag printar ner här är en sorlig liten rad.
Gammelmommo gick bort inatt. Kl 03, för att vara mer exakt. Det känns otroligt sorgligt, men jag försöker peppa mig själv med att hon faktiskt blev riktigt gammal. Här mot slutet var hon inte så närvarande och en aning senil (vi har fått oss ganska många skratt när det gällde hennes sätt att blanda ihop namn på oss i familjen).
Vila i frid nu mommo. Lite ro är det du behöver efter ditt långa, aktiva liv.
Du fattas oss.
Gammelmommo gick bort inatt. Kl 03, för att vara mer exakt. Det känns otroligt sorgligt, men jag försöker peppa mig själv med att hon faktiskt blev riktigt gammal. Här mot slutet var hon inte så närvarande och en aning senil (vi har fått oss ganska många skratt när det gällde hennes sätt att blanda ihop namn på oss i familjen).
Vila i frid nu mommo. Lite ro är det du behöver efter ditt långa, aktiva liv.
Du fattas oss.
