etthemivitt

Visst är det härligt ändå, att få sitta uppe mitt i natten och bara mysa?

Jag är verkligen en nattmänniska. På både gott och ont, egentligen. Det är mysigt och stämningsfullt, men det är även då man får en hel del funderingar för sig. Har säkert hunnit tänka ett 20-tal tankar under tiden här i soffan.

Har tänkt på Kärleken och vikten av att hålla det där pirriga vid liv. Det är faktiskt svårt ibland. Vardagen hinner som ikapp tillslut, och det som en gång varit romantiskt är passé. Man måste hela tiden försöka hitta på någonting nytt, någonting spännande för att hela tiden känna det där lilla extra i magen.

Jag älskar min karl, mest av allt på jorden och jag tycker att han är så fin och tålamodig. Det är just därför det är viktigt att göra någonting romantiskt, några gånger i veckan i alla fall. I helg har jag bestämt mig för att reservera lite tid till enbart KÄRLEK. Fly från vardagen och bara uppskatta varandra från topp till tå, från början till slut.

Sen har vi det här med vänner. Jag har väldigt få, men helt underbara vänner som jag vet ställer upp i vått och torrt. Sen har vi dom där som bara hör av sig när det nalkas partaj.. Man har inte några starkare band förutom att man har väldigt roligt ihop, festmässigt.

Sen har vi dom där som man hör av sig till hela tiden. Försöker klämma in en träff på stan, eller bara ta en fika - men det går aldrig för sig.

Efter nog många försök till umgänge så ger man upp. Man bjuder på sig lite extra och känner sig nästan jobbig när man ringer och "stör" hela tiden, och det ska jag faktiskt sluta med. Jag har de mina som jag vet att jag kommer ha en livslång kontakt med, no matter what. Varför kämpa för en vänskap som inte är besvarad?!
Vilka dumheter..

Jag vet vad jag behöver för att må bra. Vänner som inspirerar mig, som hör av sig om man mår dåligt eller kanske som nu; Blivit opererad och legat i hemska smärtor i flera dagar. Vänner som ringer spontant då och då för att bara prata, och vänner som finns där - även om man kanske inte hunnit träffas på ett tag.

Jag kan dock erkänna att även jag är dålig på att höra av mig ibland. För det mesta så beror det faktiskt på att jag har haft så fullt upp nu för tiden. Har knappt hunnit äta ordentligt ibland, känns det som. Bara heva i sig maten och sen rusa vidare med nästa projekt. Dock brukar jag alltid försöka höra av mig och säga det, så att mina vänner vet att jag lever och har det bra, men att livet är lite stressigt just nu. Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Nåväl. Jag vet egentligen inte varför jag skriver allt det här, men som sagt. Tankarna snurrar jämt på nätterna. Nu ska jag ta och krypa ner hos min älskade sambo och bara njuta av det underbara liv vi har tillsammans.

Sov så gott där borta! :) Kram.